Att jag är en hejare på det där med viltspår vet ni säkert, men det var väldans länge sen jag senast nosade rätt på en rådjusklöv. Men idag var det alltså dags igen. Och visst sitter takterna i - jag kan helt ödmjukt säga att det sitter i nosen.

Vi åkte en tur till landet, ja Mora By lite norr om Eskilstuna, där mormoromorfar bor. Gillar det stället till max och vi är ofta där och går våra helgturer. Så det kändes ungefär som vanligt när vi drog iväg med bilen. Kände förstås igen mig redan när vi saktade in för att svänga in på den lilla vägen och ställde mig upp för att ha hjärnkoll på sista sträckan.

Blev som vanligt alldeles till mig av lycka när jag träffade mormoromorfar. De är några av mina bästa favviskompisar och morfar ger mig alltid smarriga smakbitar från kylskåpet. Han vet vad en gårdis vill ha...Men jag fick stanna inne medan husse o matte la blodspåret enligt konstens alla regler med blod, släpande rådjusklöv och snitslad bana.

Sen skulle vi ta  en långpromenad i det underbara höstvädret. Kände allt att något spännande var på gång redan när vi kom ut på gården, det doftade väldans gott och jag satte nosen i vindriktningen. Men det var bara att följa med på promenaden först. Jag fick som jag brukar - springa lös större delen. Det gillar jag. En och annan katt fick jag syn på idag och det är ju alltid kul, eller rättare sagt, irriterande;-)

När vi var tillbaka igen fick jag byta halsband och koppel mot sele och spårlina. Minsann, kände jag inte igen det sen tidigare? Nu var det något riktigt häftigt på gång...

Morfar fick äran idag att spåra med mig och tog mig med till spårstarten. Sen var det järnet som gällde. Lite för ivrig är jag, jag vet det...Men det är ju så attans intressant och roligt så man kan inte bärga sig. Ett ganska långt spår blev det men jag var väldigt fokuserad och gick nästan på spåret hela tiden. Gick lite för fort fram på ett par ställen men hittade tillbaka lätt som en plätt. Och gissa om jag blev stolt och mallig när jag hittade belöningen - rådjursklöven satt fastbunden i en buske och jag högg direkt jag fick nos på den. Jag fick bära klöven tillbaka och sen gick jag runt och letade efter bra gömställen länge, länge. Grävde ner den, flyttade på den och grävde ner igen på ett par, tre ställen innan jag bestämde mig för att inget dög.

Som extra belöning fick jag torkad oxlunga och det är så gott så jag till och med idkade byteshandel med matte.

Detta ska snart göras om, sa jag till matte och hon höll med.

Tjingeling!

 

Stolt bär jag klöven. Notera svansvinkeln...